to snore
01
snarka, väsnas
to breathe through one's nose and mouth in a noisy way while asleep
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
snore
3:e person singular
snores
presens particip
snoring
enkelt preteritum
snored
perfekt particip
snored
Exempel
Even the cat on the windowsill seemed to snore softly as it dozed in the sunlight.
Till och med katten på fönsterbrädan verkade snarka mjukt när den slumrade i solskenet.
Snore
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
snores
02
snarkning, snarkande
the rattling noise produced when snoring
Lexikalt Träd
snorer
snoring
snore
