to maim
01
lemlästa, vanställa
to cause serious and often permanent injury to a person, typically by disabling a part of their body
Transitive: to maim sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
maim
3:e person singular
maims
presens particip
maiming
enkelt preteritum
maimed
perfekt particip
maimed
Exempel
Wild animals in certain situations may maim their prey to disable them.
Vilda djur kan i vissa situationer lemlästa sitt byte för att göra dem oförmögna.
Lexikalt Träd
maimed
maimer
maim
