to maim
01
lemlästa, vanställa
to cause serious and often permanent injury to a person, typically by disabling a part of their body
Transitive: to maim sb/sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
presens
maim
3:e person singular
maims
presens particip
maiming
enkelt preteritum
maimed
perfekt particip
maimed
Exempel
The explosion maimed several individuals, leaving them with severe injuries.
Explosionen lemlästade flera personer och lämnade dem med allvarliga skador.
Lexikalt Träd
maimed
maimer
maim



























