strittig
01
omtvistad, kontroversiell
Gegenstand von Meinungsverschiedenheiten oder juristischen Auseinandersetzungen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
am strittigsten
komparativ
strittiger
graderbart
böjligt
Exempel
Seine Kompetenzen sind strittig.
Hans kompetenser är omtvistade.
