starren
[past form: starrte]
01
stirra
Mit festem, oft angespanntem Blick lange auf etwas schauen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
starre
3:e person singular
starrt
presens particip
starrend
enkelt preteritum
starrte
perfekt particip
gestarrt
Exempel
Vor Schock starrte sie nur noch auf das kaputte Glas.
Stirra hon stirrade bara på det trasiga glaset.



























