irren
[past form: irrte]
01
ta fel, ha fel
Einen Fehler machen oder etwas falsch verstehen
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
handlingsverb
regelbundet
hjälpverb
haben
1:a person singular
irre
3:e person singular
irrt
presens particip
irrend
enkelt preteritum
irrte
perfekt particip
geirrt
Exempel
Wir können uns alle mal irren.
Vi kan alla ibland ha fel.



























