to fluster
01
förvirra, göra nervös
to make someone feel nervous or uncomfortable, often by surprising or overwhelming them
Transitive: to fluster sb
Exempel
The unexpected question from her professor flustered the student and she struggled to articulate her answer.
Den oväntade frågan från hennes professor förvirrade studenten och hon kämpade för att artikulera sitt svar.
02
bli förvirrad, bli nervös
to become nervous, confused, or rushed
Intransitive
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
tillståndsverb
regelbundet
presens
fluster
3:e person singular
flusters
presens particip
flustering
enkelt preteritum
flustered
perfekt particip
flustered
Exempel
She flustered when she couldn't find her keys.
Hon ble förvirrad när hon inte kunde hitta sina nycklar.
Fluster
01
upprördhet, förvirring
a disposition that is confused or nervous and upset
grammatisk information
animacitetsstatus
abstrakt
morfologisk sammansättning
sammansättning
oräknebart
pluralform
flusters
Lexikalt Träd
flustered
fluster
