to equivocate
01
tala tvetydigt, undvika att ge ett rakt svar
to purposely speak in a way that is confusing and open to different interpretations, aiming to deceive others
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
equivocate
3:e person singular
equivocates
presens particip
equivocating
enkelt preteritum
equivocated
perfekt particip
equivocated
Exempel
The politician equivocated when asked about his stance on the new policy.
Politikern undvek att ge ett rakt svar när han blev tillfrågad om sin inställning till den nya politiken.
Lexikalt Träd
equivocation
equivocator
equivocate
equivocal
