to enfeeble
01
försvaga, utmatta
to cause someone or something to lose strength
Transitive: to enfeeble sth
grammatisk information
morfologisk sammansättning
avlett
handlingsverb
regelbundet
presens
enfeeble
3:e person singular
enfeebles
presens particip
enfeebling
enkelt preteritum
enfeebled
perfekt particip
enfeebled
Exempel
Lack of exercise can enfeeble muscles over time.
Brist på motion kan försvaga musklerna över tid.
Lexikalt Träd
enfeebled
enfeeblement
enfeebling
enfeeble
