contemplative
01
kontemplativ, meditativ
characterized by deep or serious reflection; often involves pondering or meditating on something
grammatisk information
morfologisk sammansättning
sammansättning
kvalitativt
superlativ
most contemplative
komparativ
more contemplative
graderbart
Exempel
She had a contemplative look on her face as she gazed out at the ocean.
Hon hade en fundersam min när hon blickade ut över havet.
Contemplative
01
kontemplativ, person som ägnar sig åt ett kontemplativt liv
a person devoted to the contemplative life
grammatisk information
animacitetsstatus
människa
morfologisk sammansättning
sammansättning
räknebart
pluralform
contemplatives
Lexikalt Träd
contemplativeness
contemplative
contemplate
contempl
