intransigent
/ˌɪnˈtɹænsədʒənt/, /ˌɪnˈtɹænzədʒənt/
intransigent
01
oböjlig, kompromisslös
unwilling to behave differently or change one’s opinions or attitude, especially in an unreasonable way
grammatisk information
morfologisk sammansättning
enkelt
kvalitativt
superlativ
most intransigent
komparativ
more intransigent
graderbart
Lexikalt Träd
intransigent
intransig
